Frågan om ordningsvakternas framtida ställning i samhället har återigen blivit aktuell, särskilt i takt med att deras roll blivit allt viktigare för tryggheten på offentliga platser. Ordningsvakter är idag de enda inom säkerhetsbranschen som har begränsade polisiära befogenheter, men deras organisatoriska tillhörighet är splittrad: de är anställda av privata säkerhetsbolag, men verkar under Polismyndighetens ledning och kontroll. Är det dags att förstatliga yrket och låta ordningsvakter bli en integrerad del av polisen – eller bör den nuvarande modellen behållas?
Två olika vägar
I grunden står två modeller mot varandra. Den första innebär att ordningsvakter förstatligas och blir anställda direkt av Polismyndigheten, vilket skulle innebära en tydligare styrning, likvärdig utbildning och arbetsmiljö, samt starkare fackligt skydd. Den andra modellen är att ordningsvakter fortsatt anställs av privata aktörer, men utför ett samhällsviktigt arbete under polischefens befäl.
Argument för en förstatligad ordningsvaktskår
En stark fördel med att förstatliga yrket är att det skulle ge en mer sammanhållen och tydlig styrning. Ordningsvakter har idag ett komplext uppdrag: de ska upprätthålla ordning och säkerhet på många olika platser, från torg och domstolar till sjukhus och evenemang. Samtidigt är deras utbildning och arbetsvillkor inte alltid likvärdiga över hela landet, då privata arbetsgivare har olika förutsättningar och ofta lägre ambitionsnivå än vad en statlig arbetsgivare hade haft.
Förstatligande skulle också underlätta rekrytering och karriärvägar. Det finns i dag ingen naturlig väg från ordningsvakt till polis, trots att yrkena på flera sätt överlappar. En statlig organisation hade kunnat erbjuda vidareutbildningar och mer flexibla möjligheter till intern rörlighet. Dessutom hade ett förstatligande skapat en tydligare ansvarsfördelning – frågor om arbetsmiljö, ledarskap och disciplinåtgärder hade kunnat hanteras internt, istället för att splittras mellan polis, arbetsgivare och eventuellt bemanningsföretag.
Ordningsvakter har även i dag ett svagt fackligt stöd. Majoriteten ligger under fackförbundet Transport, vilket är svårt att motivera för ett yrke som rör ordningshållning snarare än transporter. Många ordningsvakter har vittnat om att de saknar relevant facklig expertis och att deras frågor ofta hamnar i skymundan. Ett förstatligande hade kunnat ge yrket ett eget fackförbund eller i alla fall ett tydligare skydd och inflytande över sina arbetsvillkor.
Argument för att behålla den privata modellen
Motargumenten är dock flera. En viktig aspekt är flexibiliteten. Genom att låta privata säkerhetsbolag anställa ordningsvakter kan samhället snabbt öka eller minska antalet ordningsvakter vid tillfälliga behov, såsom stora evenemang eller särskilda insatser i kollektivtrafiken. Privata aktörer har ofta snabbare processer för rekrytering och kan anpassa bemanning och utbildning efter de krav som beställaren (ofta kommunen, regionen eller staten) ställer.
Privata bolag har även stor erfarenhet av att hantera andra säkerhetstjänster och kan dra nytta av synergieffekter mellan olika verksamhetsgrenar, som väktare, ronderande patruller och evenemangssäkerhet. Samtidigt innebär nuvarande lagstiftning att Polismyndigheten fortfarande har det övergripande ansvaret – ordningsvakter arbetar alltid på uppdrag och under ledning av polisen, vilket garanterar rättssäkerhet och tillsyn.
En annan aspekt är att det offentliga kanske inte har kapacitet att hantera alla ordningsvakter inom ramen för Polismyndighetens nuvarande organisation. Ett förstatligande skulle kräva betydande resurser, både ekonomiskt och administrativt. Det finns också en risk att polisen får svårare att prioritera sina kärnuppdrag om de måste lägga stora resurser på att arbetsleda och administrera ordningsvakter.
Yrkesidentitet, trygghet och framtidsfrågor
Oavsett väg finns det frågor som måste lösas. Ordningsvakternas rättsliga status är unik: de är privat anställda, men utövar myndighetsutövning och har särskilda befogenheter. Det leder till oklarheter om rättigheter, skyldigheter och skydd. Många ordningsvakter saknar den trygghet och det stöd som andra myndighetsutövare har, både vad gäller arbetsmiljö och juridiskt skydd.
Det är också märkligt att ett så viktigt yrke fortfarande saknar ett eget fackförbund och en naturlig plats i myndighetssfären. När man ser på utvecklingen i samhället – med ökade krav på trygghet och ordning i det offentliga rummet – kan man ifrågasätta om den nuvarande ordningen är långsiktigt hållbar.
Slutsats: Dags för en bred diskussion
Frågan om ordningsvakternas framtida ställning är komplex och kräver en bred samhällsdiskussion. Ska ordningsvakter fortsätta vara privatanställda eller är tiden mogen att de blir en egen statlig kår under Polismyndigheten? Vilka konsekvenser får det för rättssäkerhet, arbetsmiljö, rekrytering och den långsiktiga tryggheten i samhället?
Det är tydligt att båda alternativen har sina för- och nackdelar, men i takt med att ordningsvakternas roll blir allt viktigare och mer komplex, ökar också kraven på tydligare strukturer, starkare skydd och en mer sammanhållen organisation. Oavsett lösning måste samhället säkerställa att ordningsvakter får det stöd och den status som deras viktiga uppdrag kräver.
